Djursholm 7 december 2009.
Till LMNT-nytt.
Det är med stor tvekan jag skriver detta men har blivit ombedd att göra det av en person vars namn jag hemlighåller. Här kommer lösningar på några stökiometriska problem mm, enl en metod jag lärt av Karl-Axel Wilhelmi 1959 på Stockholms Högskola. Så räknade man även på KTH dit jag kom sedan. För att spara utrymme i tidningen sluträknar jag ej talen.
För rätt många år sedan på en utmärkt studiedag på Alvsjomassan hände mig något obehagligt då jag frågade en läroboksförfattarinna varför man inte i Sverige, liksom i övriga världen, kunde räkna stökiometri enl vad jag visar nedan? Hon snäste av mig på ett förödmjukande sätt, som om jag sagdt något opassande. Hon kom sedan till Skolöverstyrelsen. Jag dröp av men blev stoppad av en kemilektor på ett folkskolelärareseminarium. Han sade att han lärde eleverna räkna på sättet nedan, annars skulle han inte hinna kursen, men att han inte sade detta till någon. Varför?
På Alvsjomassan lärde jag mig om jästbränslecellen. Jag byggde 8 st kopior till Norra Reals Vuxengymnasium där jag var anställd.
Jag har varit anställd på Komvux och dess föregångare och på gymnasier, realskolor och grundskolor i ca 40 år och jag och mina kolleger har alltid räknat så här. I en kemibok från slutet av 1800-talet räknade man också så här.
De flesta av mina elever från utlandet kände igen sättet att räkna. När jag någon gång träffar mina gamla elever som fortsatt med kemi i någon form säger de att de var de enda som kunde räkna stökiometri mm. Så var ligger felet?
Karl-Axel Wilhelmi dog 29 november i år 2009 så ovanstående kan jag ej visa honom. Han blev 86 år.
Jag vet att man kan göra invändningar på en del ovan bl a antalet siffror i bl a atomvikterna men tar man med periodiska systemets alla siffror behöver man ej tänka på detta.
/ Sten Barkman / nils.sten@barkman.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar