Till Redaktionen för LMNT-nytt attn universitetslektorn Birgitta Lindh
Travarvägen 38
17759 Järfälla
Ref till mejl av den 26 januari 2010.
1. Enär en enig Redaktion inte vill publicera mina tal som skickats till Redaktionen 7 december 2009 i tidningen tänker jag publicera dem på annat sätt och ber om tillstånd att medskicka mejl av den 2010-01-26 från Birgitta Lindh.
2. Jag trodde att min text och mina tal skulle tala för sig själv men icke.
3. Jag och Birgitta Lindh är oense hur man bör räkna stökiometriska tal och här kommer kommentarer till Birgitta Lindhs mejl.
4. Du skriver att denna diskussion kommer decennier för sent men låt mig upprepa min erfarenhet av utländska elever i vuxenutbildningen så känner det igen sättet att räkna från sitt hemland. Dessutom anser mina gamla elever som sedan läser kemi i någon form att de lärt sig räkna i motsats till många kamrater.
5. Jag har läst medicinsk kemi, medicinsk fysik, fysiologi, farmakologi mm och ingen har protesterat när jag räknat stökiometri med ”förhållandemetoden”.
6. Du skriver att förståelsen ökar med ett logiskt resonemang. Så är det nog men jag har arbetat med vuxenutbildning i över 30 år och har haft elever som läst en del kemi i ungdomsskolan. De blir ofta mycket upprörda över hur enkelt det är att räkna stökiometri med ”förhållandemetoden och som de ej fick lära sig i ungdomsskolan. De flesta som användt båda metoderna föredrar ”förhållandemetoden” Jag anser att ”förhållandemetoden snabbt och robust ger rätt svar och är bra att kunna i verkligheten för läkare, sjuksköterskor, ingenjörer m fl.
Man bör skilja på vad som är bra i skolans värld och senare.
7. Du skriver att ”förhållandemetoden” ej är tillräcklig motivering till en lösning men jag anser att tal och enheter i tät anslutning till formler är en utmärkt motivering och det blir inte bättre att som Andersson Leden Sonesson resonera sig fram till en lösning en bit ifrån en reaktionsformel. Det blir lätt fel. Vg se Andersson Leden Sonesson i kemiboken för gy från 1990, sid 56 där följande står:
Vad tyckes?
8. Det Du skriver om betygskriterier känner jag naturligtvis till men är oense med Dig om att ”förhållandemetoden” ej är fullgod motivering till en lösning. Beträffande motiveringar kan det också uttryckas så här: man skall förstå vad saken gäller utan att ha grundtexten framför sig, vilket jag anser att man tydligt ser med ”Förhållandemetoden”.
Varför krångla till något så enkelt som stökiometri? Förstår man att 2 kg potatis kostar 8 kr när 1 kg kostar 4 kr så förstår man ”förhållandemetoden”.
Fö hur motiverar man en lösning så att det duger till följande problem: 2 kg potatis kostar 8 kr vad kostar då 5 kg? ”Förhållandemetoden” ger snabbt rätt svar.
Varifrån motståndet mot ”Förhållandemetoden” kommer vet jag ej men det är personer med alltför stor makt som vill införa metoden enl Andersson Leden Sonesson och som vill få bort ”Förhållandemetoden. Det leder lätt till fel. Vg se igen gykemi från 1990 sid 56.
9. Fördelen med ”förhållandemetoden” är att faktorn står i tät anslutning till reaktionsformel eller andra förhållanden och platsen är låst. Vg se t ex tal 5.
10. Räknar man med X försvinner enheterna vid räkningen och skall så göra. Vg se t ex tal 7. Ingenting hindrar att man gör storhetsekvationer av det hela. Vg se tal 11.
11. Du kritiserar min lösning till tal 4 men att omvandla ton till g är onödigt och gör man det måste man ännu en gång omvandla g till ton, vilket kan bli fel om man har otur och det brukar man ju ha. Fö står 18,0 g under H2O och skulle det vara fel balanseras det av 98,0 g under H2SO4.
Inget hindrar att man skriver g/mol i båda leden men det är onödigt och kan väl sägas vara självklart och finnes i huvudet hos den som räknar.
12. Du skriver att jag gärna får höra av mig och därför ber jag Dig om en lösning till tal 3 med en metod som duger. Tack!
Med vänlig hälsning
/ Sten Barkman / Ösbyvägen 15 182 54 Djursholm / nils.sten@barkman.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar